Det blev ingen runda. Det blev en runda.

En gång varje helg, med början på nyårsdagen, tar jag fram min mountainbike och ger mig ut på en tur. Vädret och årstiden har tvingat mig till att köra med dubbdäck, på gott och ont. Mest gott, eftersom dubbdäcken ger ett grymt fäste som näst intill minimerar risken för slir och glid.

Idag bjöd vårens första helg på klarblå himmel och 6 plusgrader och väldigt lite vind. Ideala förhållanden för en fantastisk tur. Efter att ha läst på cykelklubbens forum att det planerades en grusvägsrunda valde jag en egen på vägarna runt Åled.

Asfaltsvägarna är snöfria och är inga problem att cykla på, inte ens utan dubbdäck, men när man svänger av från huvudstråken, dit trafiken har varit minst sagt sparsam, blir det värre. Men det är inte isen som är problemet. Inte ens vattnet på isen. Det löser dubbarna tillsammans med de grova däcken. Det är det där mitt emellan is och barmark. Det som kallas slask och lera. Det blir spårigt och lerigt och farten måste hållas låg för att inte inte riskera vält eller dike.

Efter första slingan beslutade jag mig för att bara köra första slingan och strunta i den andra. jag anade vad som skulle möta mig. Så det bidde ingen riktig runda, men det bidde ändå en.

Annonser

Om sandlyckan

Här skriver jag ner tankar om vad som händer omkring mig. Det pågår massor av icke-fungerande debatter som inte leder någonvart och här kommer försöka titta på några av dessa ämnen på sätt som inte görs på så många andra ställen. Jag ska försöka lyfta fram saker som tycks ha förbisetts.
Det här inlägget postades i livet. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s