Verkligheten, den utanför min bubbla, gör sig påmind, mer eller mindre hela tiden. Idag mer än på länge.
Jag konstaterar ännu en gång att jag har det rätt bra, relativt många andra. Återigen tar jag det till mig och värdesätter. Nu oftare än tidigare. Jag tar mig tiden att fundera över vad som är viktigt, jag lyssnar, luktar, känner.
Och jag tror att det gör mig till en solidarisk och empatisk människa och inte en egoist.
Synd bara att jag har så himla svårt att prata om verkligheten.
Sandlyckan 