En reflektion från verkligheten

Satt ute och åt med familjen igår kväll. Stora tjejen hade sovit över i sin mammas flickrum hos mormor och morfar. Vid bordet pratades om hur huset byggts till och byggts om i etapper, vem som sov i vilket rum med vem och allt var verkligt och begripligt.

Huset där jag växte upp är sålt sen nästan 20år och jag kan således inte alls samtala på det sättet med barnen. Lite samma sak gäller för det faktum att barnen aldrig träffat sin farmor. Kan liksom inte haka upp det på något konkret. Ingenting att koppla till.

Det får mig att känna mig smått rotlös.

Annonser

Om sandlyckan

Här skriver jag ner tankar om vad som händer omkring mig. Det pågår massor av icke-fungerande debatter som inte leder någonvart och här kommer försöka titta på några av dessa ämnen på sätt som inte görs på så många andra ställen. Jag ska försöka lyfta fram saker som tycks ha förbisetts.
Det här inlägget postades i livet. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s