Bensinslut och migrationspolitik

Så var det dags för ännu en löprunda på asfalt.

Jag svängde ut på stora vägen och såg direkt den stillastående bilen. Bakom den stod en motorcyklist och pratade med bilägaren. När jag skulle passera bilen mötte jag två tempocyklister. Saken var klar, det var mini-triatlon på gång och männen var funktionärer. Lite konstigt var det ändå, det var ju rätt sen måndagskväll.

Tvekan skingrades lite när jag efter bara någon minut blev omkörd av tempocyklisterna som vänt en bit bort, precis som under tävling. Ju längre tid som gick och inga fler cyklister syntes till återkom osäkerheten.

På tillbakavägen stod fortfarande bilen kvar, men i ett annat läge. Lite längre fram och lite längre ut i gatan. Dessutom lite på snedden. Motorcyklisten var dock borta. Jag plockade bort öronsnäckan och frågade i steget om knuffhjälp var önskat. Jag uppfattade ett “…så klarar jag mig.” innan jag satte tillbaka hörluren, gjorde tummen upp och sprang vidare. Efter bara ett trettiotal meter hejdades jag av ett frenetiskt tutande som trängde igenom öronens sommarprogram. Min hjälp behövdes, trots allt.

Det visade sig att killen hade fått bensinslut och ensam knuffat bilen, en tvåtons Buick, i över en kilometer. Nu återstod bara några envetna små uppförsbackar innan målet var nått, men efter att på egen hand tagit sig dit han var krafterna nära nog slut. Så jag spände mina trötta ben och knuffade. En full löptur och en tung bil drog all kvarvarande kraft ur mina ben och axlar, men upp kom vi.

Målet för resan var mamman som bodde på gruppboende eftersom hon hade svårt att ta hand om sig själv bland annat på grund av cancer. Själv bodde han på Andersberg, ett höghusområde, sen 15 år tillbaka. Han beskrev hur läget blivit allt sämre sedan han flyttade dit – “…inte konstigt om man slänger ihop 60 nationaliteter på liten yta”. Han ifrågasatte Sveriges invandringspolitik – “…man tar ju in latmaskar, analfabeter och kriminella”. Själv flydde han och hans familj från Bosnien mitt under brinnande kriget för 20 år sedan.

Jag är inte kunnig i invandrings- eller migrationspolitiken men den uppgivenhet han visade upp är inget kul. Hur mycket av de problem han beskrev kan förändras med hjälp av en mer aktiv politik? Hjälp till att lära analfabeter läsa och skriva, utan det kommer de ingenstans. Ställ krav, ge verktyg och möjligheter för latmaskar att göra nåt. Detta borde även minska uppkommen frustration och till följd minskad kriminalitet. Jag tror inte på svart och vitt och därför tror jag inte att endast minskad invandring är en lösning. Det är där stora delar av debatten befinner sig, minskad invandring eller bibehållen på grund av humanitära skäl. Dags för politiker och beslutsfattare att tänka större och öka transparensen så att alla vi, potentiella rasister, vet vad som pågår.

Men som sagt, vad vet jag.

Annonser

Om sandlyckan

Här skriver jag ner tankar om vad som händer omkring mig. Det pågår massor av icke-fungerande debatter som inte leder någonvart och här kommer försöka titta på några av dessa ämnen på sätt som inte görs på så många andra ställen. Jag ska försöka lyfta fram saker som tycks ha förbisetts.
Det här inlägget postades i debatt, politik, samhälle och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s