Vindkraft – en statlig eller kommunal angelägenhet?

I slutet av förra veckan fick jag ett tips om ett blogginlägg via Twitter. Inlägget handlar om att Lekebergs kommunfullmäktige har antagit ett tematiskt tillägg till detaljplanen, ett tillägg som ska möjliggöra vindkraftsetablering i kommunen.

Processen med framtagandet och beslutet av tillägget beskrivs som fylld av hårt arbete och framförallt lyssnande, för ta solidariskt ansvar för den globala miljön och för att kunna se barnen och barnbarnen i ögonen. Det är jättebra och det är jätteviktigt att vi alla tar

Eclipse.sx CC by ASA

Eclipse.sx CC by ASA

vårt ansvar. Efter att ha läst inlägget får jag dock känslan av att politikerna i Lekeberg i och med antagandet av tillägget kommer att ta sin hand ifrån allt vad vindkraftsetablering heter och inte längre kommer lägga sig i de enskilda ansökningarna. De lämnar ansvaret helt till Länsstyrelsen med detaljplanen och tematiskt tillägg som mall. Det är för mig att agera fel.

Varför tycker jag det?

Jo. Eftersom detaljplanernas beskrivning av vindkraft är generella och de enskilda ansökningarna är särskilda, behöver varje ansökan utredas, eller åtminstone granskas, av en instans med lokal förankring. Det kan till exempel handla om verkens storlek, dess antal, deras placering i förhållande till området i fråga och detta tror jag kommunerna har bättre koll på än vad Länsstyrelserna har. Utformingen av varje enskilt förslag kan skilja sig ordentligt från de tankar som tänkts när detaljplaner med tillägg utformats och en godkänd ansökan ”bara för att det nog stämmer” kan ge ödesdigra konsekvenser.

En anledning till att kommunerna ska vara inblandade är bland annat att reglerna för säkerhets- och bulleravstånd inte riktigt hänger med den tekniska utvecklingen och en del andra länders regelförändringar. Tyskland, Storbritannien och Danmark är tre av de länder med mer vindkraft och större erfarenhet av den än Sverige och som samtidigt för långtgående planer på reviderade regler. Det bör vi anamma och kan inte regeringen, Energimyndigheten eller Länsstyrelsen det, får kommunerna ta till sina kommunala veton i väntan på att regelverket uppdateras.

En del vill nog förse mig med en NIMBY-etikett (Not In My Back Yard), men jag vill nyansera det lite. Om det tvunget ska vara någon etikett får det bli något i stil med NIABYIIW (Not In Anyones Back Yard If It’s Wrong).

Det är solidariskt, ansvarstagande och demokratiskt. Solidariskt och ansvarstagande eftersom vi etablerar vindkraft hos oss. Demokratiskt för att vi inte låter kommersiella krafter ta hela den kakan utan i stället ställer krav på att kakan ska bli god. Då vill gärna fler vara med.

Annonser

Om sandlyckan

Här skriver jag ner tankar om vad som händer omkring mig. Det pågår massor av icke-fungerande debatter som inte leder någonvart och här kommer försöka titta på några av dessa ämnen på sätt som inte görs på så många andra ställen. Jag ska försöka lyfta fram saker som tycks ha förbisetts.
Det här inlägget postades i demokrati, politik, vindkraft och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s