På nykter konferens – en sorts berusning

I lördags var jag på min första knytkonferens någonsin. Sobra|Tankar var i första hand för medlemmar i IOGT men jag blev lite speciellt inbjuden då jag inte är inte medlem. Jag är inte ens nykterist, inte helt. Inte ännu. Men man vet aldrig.

Det är i alla fall det där med medlemskap som jag tänkte beröra lite här och nu.

Jag vet egentligen inte så mycket om IOGT men jag har under det gångna året tagit del av en del information jag fått i form av länkar och tidningsartiklar och även delat detta vidare när jag känt att jag står bakom det. Med detta som grund såg jag mitt deltagande på knytkonferensen som ett fantastiskt tillfälle att träffa nya människor och höra om saker jag nog aldrig skulle göra annars. Jag hade därför inte förberett mig något speciellt och visste egentligen inte mer om de olika passen än rubrikerna när jag stegade in i lokalen på Muraregatan.

Är många medlemmar det viktigaste?

Det var faktiskt redan under det första passet med Ulf Johansson där han pratade om Mål- och verksamhetsinriktning som jag började fundera. Tyvärr var passet för kort så jag hann inte riktigt tänka färdigt och säga något innan det var slut. Mitt andra pass blev det, där Sören Fohlström pratade om Växa som förening – Värvarpool och medlemskapsteori, och det förstärkte de funderingar som börjat gro under det tidigare passet. Båda pratade om hur man ska locka medlemmar att engagera sig mer och hur man ska värva nya medlemmar. De ville hitta nya vägar, nya lösningar men visste inte riktigt hur. Det är samma problem som alla föreningar jobbar med.

Det jag reagerade mest på att det var så stort fokus på att värva nya medlemmar och försöka hitta på meningsfulla aktiviteter till dessa så att de vill stanna kvar och gärna göra något i föreningens namn. Jag blev dock snabbt införstådd med att det krävs ett stort antal medlemmar för att man ska kunna behålla sin position som remissinstans i det stora antal frågor som är fallet idag. Det är full förståeligt. Jag fick ändå en känsla av att det nästan var lite skygglappar på.

Stöd utan medlemskap

Jag är inte nykterist och jag är inte medlem. Frågan är om jag någonsin kommer att bli medlem. Det betyder inte att jag inte delar vissa värderingar av de som IOGT står för och jobbar med och mot. Jag är inte heller medlem i Svenska kyrkan, men jag delar även här en stor del av de humanistiska värderingar de står för och den hjälpverksamhet de utför är i många avseenden fantastisk. Samma sak gäller inom politiken. Hur många drar sig för att bli medlem i ett parti på grund av att de känner att de ”måste” ha samma uppfattning i alla frågor för att kunna det?

Jag menar att det är dags att tänka på medlemskap på ett nytt sätt. Jag tror att ideellt engagemang har förändrats över generationerna. Mina far- och morföräldrar var medlemmar i föreningar och partier på livstid och delade värderingarna med sina föreningsfränder i vått och torrt. Så är det inte längre, inte i samma utsträckning. Datoriseringen av samhället i kombination med en ökad individualisering av detsamma gör att det gemensamma inte är lika i ropet längre. Ändå finns det mycket energi och engagemang hos människor som vill vara med och förändra och påverka men som inte är beredda att bli medlemmar. Det nya medlemskapet bör anpassas till detta.

Sociala medier som verktyg

Jag skulle aldrig sitta och skriva detta om jag inte tagit del av den information jag gjort eller använt de verktyg jag gör. Datoriseringen och de sociala medierna medför fantastiska möjligheter att ta del av information på sätt som inte var möjliga för tio år sen. Jag delar med glädje saker från olika föreningar, medier och källor som är egentligen bara har en sak gemensamt – de intresserar mig och gör mig engagerad. Jag är inte medlem men hjälper ändå till att sprida flera föreningars budskap och jag engagerar mig i sakfrågor.

Att få fler att ta efter Christian Dahlqvist, Johnny Mostacero och Oskar Jalkevik, när de bloggar, delar, diskuterar, filmar och twittrar om både ditten och datten gör att många frågor avdramatiseras, det blir inte lika avslöjande att prata till exempel nykterhet. Det gör att  ännu fler kommer göra det. Såna som jag. Potentiella medlemmar. Nyktra. Det bör tas med i planen.

Annonser

Om sandlyckan

Här skriver jag ner tankar om vad som händer omkring mig. Det pågår massor av icke-fungerande debatter som inte leder någonvart och här kommer försöka titta på några av dessa ämnen på sätt som inte görs på så många andra ställen. Jag ska försöka lyfta fram saker som tycks ha förbisetts.
Det här inlägget postades i demokrati, samhälle och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till På nykter konferens – en sorts berusning

  1. fyrtiotalisten skriver:

    Det lurar en falsk lyckokänsla hos föreningslivet i dag när det gäller att ha många medlemmar. Många, jag säger inte alla, vill ha många medlemmar men vet inte till vad. Annat än betala medlemsavgift och ge föreningen status genom sin legitimitet i form av just många medlemmar. Många stora folkrörelser har idag problem, just därför att de har så många medlemmar. Varför, då? Därför att deras arbete till stor del inriktar sig på att få många medlemmar. I stället borde de i praktisk handling göra det som de vill uppnå med föreningen. Om de nu vet det. Först därefter visar det sig hur många som vill ansluta sig och strida för samma sak. Problemet är att det är få föreningar som idag vill föra en kamp för eller mot något som medlemmarna har glädje och nytta av. Föreningen verkar mest för sin egen skull som organisation. Därav medlemsproblemet.

  2. Ping: Samlat och länkat knytkonferensen Sobra|tankar februari 2012 | Sobra|tankar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s